För ungefär ett halvår sedan började jag att läsa dokumentationskursen i Borås. Vilken resa det har varit. Jag hade många frågor angående pedagogisk dokumentation innan kursen började och de frågorna har blivit ännu fler . Men jag ha även lärt mig mycket både om mig själv och min barnsyn. Jag är starkt inspirerad av Vygotskij och tror på att arbeta med samspel och språk. Jag tror även att vi pedagoger måste ta ett steg tillbaka och lyssna på våra barn. Vad säger de? Hur säger de? och vad vill de? Vårt uppdrag är att fostra dem till framtidens samhällsmedborgare och lära dem demokrati. Vårt uppdrag är inte det lättaste men det ger otroligt mycket att få träffa alla dessa fantastiska barn dagligen.  Taguchi menar att vi måste göra det osynliga synligt. Svenning att vi ska börja reflektera analysera och handla. Lindgren och Sparrman efterlyser etiskt tänkande kring vår dokumentation. Just att vi måste bli medvetna och reflektera kring vad hur och varför vi gör som vi gör uppfattar jag att alla dessa författare efterlyser. Vi måste ha en dialog i arbetslaget för att se en förändring. Förändringen börjar i oss själva och medför att vi väcker diskussioner i vårt arbetslag. Men det gäller även att lyssna och vara lyhörd för vad kollegor men framförallt barnen säger. Samtidigt är det vi vuxna som har det yttersta ansvaret det får vi inte glömma. Vi kan låta barnen vara medskapare a sin vardag och låta dem ha inflytane men det är vi vuxna som har det yttersta ansvaret för att lek, lärande och samspel sker. Vi måste vara medvetna om att parallella lärprocesser sker inom oss själva i och mellan barnen och i vårt arbetslag. I detta ska vi äve dokumentera genom olika tekniker. Digitalkamera, diktafon, ipads mm. Jag tror att vi måste skaffa oss praktisk och teoretisk kunskap inom många områden men även ta vara på barnens och kollegornas kompetenser. Vi får inte glömma av att ha roligt tillsammans på vägen.  .

Ett virrvarr av ideer och tankar

Jag tycker att det är otroligt spännande med pedagogisk dokumentation. Men desto fler böcker jag läser får jag nya tankar och ideer och slås än en gång av hur komplext allting är. Jag har en kollega som äe fenomenal på det här me pedagogisk dokumentation. I hennes rum hänger det flera olika dokumentationer över vad hon och hennes grupp hållt på med. Talande bilder och barnens kommentarer bildar en spännande resa som man som läsare får följa med på.

Hur gör hon? Det verkar ju så lätt och att det liksom bara kommer till henne. Men skenet bedrar min kollega har jobbat med pedagogisk dokumentation i över 20 år. Hon har haft många disskusioner med sina olika arbetslag och gjort en mängd temaarbeten med pedagogisk dokumentation.
Jag tror att jag vill kunna och lära mig allt på en gång men min resa börjar ju nu och det är utifrån det jag får ha mina förväntningar.

Just nu är jag inne i en nybörjarfas där jag slår knut på mig själv för att följa alla barnens tankar och ideer jag har mitt anteckningsblock med överallt. Men när jag har en egen aktivitet så har jag förberett med barnens första bokstav på pappret för att lätt kunna anteckna en kommentar. När aktiviteten är slut och jag läser igenom det barnen sagt är det lätt att se vad och hur de pratade och resonerade kring aktiviteten. Det går även att se att våra flerspråkiga barn uttrycker sig mycket när vi gör en praktik upplevelsebaserad aktivitet.

Nu är det dags att börja jobba och om 1,5 timme så tillverkar vi robotdockor något som barnen önskat eftyer att vi haft dockteater med en robotdocka.

Hur jobbar ni med eran pedagogiska dokumentation?

Vad mycket som hänt på kort tid

När kursen började fick jag en chock. Ska vi ha en blogg oj hur gör man då? Jag ringde i lite halvpanik till en kollega som lugnt och tålmodigt berättade hur jag skulle göra. Sagt och gjort det var bara att sätta på datorn söka mig till sidan och vips så hade jag en blogg. Hur gör man när man skriver? Hur ska jag hitta de andras bloggar? vad var mitt lösenord nu igen ( tur att jag känner mig själv så väl att jag har det noga uppskrivet) oj men hur gör man för att skriva en kommentar? Ja frågorna snurrade runt nu några veckor senare så känns det mera självklart och genom att göra, pröva och göra fel känner jag mig nu lite säkrare.

Jag har insett under kursens gång att jag har en inneboende nyfikenhet som vill lära sig hur det fungerar erövra ny teknik nya tankegångar och massor av reflektioner. Jag har inett att jag fått ännu mer drivkraft att driva pedagogiska diskussioner på min arbetsplats. En del kollegor tycker nog att jag blivit ännu jobbigare än innan men hur ska vi kunna drva utvecklingen och kvalitetsarbetet framåt om vi inte har några diskussioner? Många slänger sig gärna med nya och moderna ord men hur många vet innebörden av dem?

Vi har fått en ny läroplan är det inte på tiden att det börjar synas i vår verksamhet?

Jag har varit lite motsträvig med att se vilken nytta jag skulle ha av en ipad. Efter torsdagens lärorika webbinarium däe Anna, Erika och Malin på ett inspirerande sätt berättade hur de arbetade med ipads i förskolan (Anna och Erika) och skolan (Malin) har jag blivit lite nyfiken på hur min barngrupp skulle ta emot ipaden vad skulle de använda den till? Vad måste jag lära mig för att kunna förstå ipaden osv som vanligt en massa tankar som snurrar runt i mitt huvud. Jag kanske skulle våga att ge mig på att prova ipaden som ligger i personalrummet. Den kanske inte är så farlig ändå...

Den här kursen tror jag har bidragit till motivation och lust till att pröva nya saker. Jag har fördjupat vissa tankar jag haft redan innan kursen fått kunskap om nya frågor och funderingar och framförallt fått ta del av alla kursdeltagares tankar och reflektioner.

Jag tar med mig de verktyg jag fått i kursen för att försöka få igång reflektioner i mitt arbetslag.
Hur har ni andra gjort för att få igång dessa reflekterande samtal?

Planeringsdagsinspiration

Till vår planeringsdag idag skulle vi ha läst boken Lärande i sagans värld:om temaarbete i förskola och förskoleklass skriven av Marie Arnesson Eriksson. Jag läste boken genom mina kurslasögon en blandning av pedagogisk dokumentation drama och berättande och läs och skrivinlärning. Boken var spännande och den beskriver hur de arbetar med en saga över ett helt år. Vår förskola har bestämt oss för att vi ska bli en sagoförskola så idag har vi haft många reflekterande samtal kring denna bok. Hur kan vi inspireras av boken och hur kan vi starta vårt arbete? Vilka kompetenser har vi på vår förskola och vad skulle vi vilja jobba med.

Jag har även tagit de tillfällen som getts att poängtera att vi behöver diskutera vårt behöv av en begreppsdiskussion. Vad menar vi med barnperspektiv och barns perspektiv med mera. Idag kändes det som att vi kom en liten bit på vägen iaf.

Hur ser det ut på era förskolor har ni begreppsdiskussioner?

Jag läser flera kurser samtidigt den här terminen så mitt huvud svämmar över av reflektioner och nya idéer. Igår kväll kom jag hem efter en otroligt givande, rolig och inspirerande helg i Karlstad. Jag läser en distanskurs som heter Berättande och Drama på Karlstad universitet ett tips läs den:) Det är så roligt och man möter så många olika människor . Vilken energi och engagemang ja mött ihelgen. Jag känner likadant från den här kursen det är spännande att få ta del av alla kurskamraters tankar och reflektioner, få höra hur det ser ut på era förskolor och få ta del av er verksamhet. Många tips och annat tänkvät får jag också med mig.

Läste Lindgrens och Sparrmans (2003) s artikel och slås än en gång av hur författarna poängterar att vi måste lära oss att reda ut begreppen barnperspektiv och barns perspektiv något som både Lenz Taguchi och Svenning också poängterar i sina böcker. Hur kan vi arbeta i ett arbetslag om vi inte pratar om samma sak? Hur kan vi vara överens om vi inte vet vad vi menar? Jag saknar fler begreppsdiskussioner på min förskola. Ja de tar tid och de behöver vara både återkommande och levande men jag tror och är övertygad om att vi har igen den tid vi lägger ner på att diskutera. Jag tror även att det är viktigt att var och en först får fundera över dessa ord själva. Vad betyder barnperspektiv för mig? Vad betyder barns perspektiv för mig?  Och hur skiljer jag dem åt?

Har ni begreppsdiskussioner på era förskolor?

Jag hade önskat att hela min förskola hade läst den här kursen bara för att väcka allas tankar och om alla har läst dessa tankeväckande böcker hade vi haft ett stort underlag att diskutera utifrån och reflektera över. Men jag tror också att det är viktigt för mig att försöka välja ut delar ur litteraturen och väcka tankar hos mina kollegor.  Som Svenning önskar så är det ju en början att vi börjar fundera över hur vi själva gör och att vi börjar att reflektera samt som Lenz Taguchi önskar att vi gör det osynliga synligt för oss själva.

Det är otroligt spännande att öppna böckerna. När jag läste pedagogisk dokumentation av Lenz Taguchi väcktes en mängd känslor och tankar och ännu fler blev det under läsningen av Svennings Vad berättas om mig. Får barnen vara med och påverka vad som berättas om dem på era förskolor? Lyssnar vi när barnen säger nej? Frågar ni barnen om de vill? För något år sedan började jag fråga barnen får jag ta kort på dig när du har byggt ett så högt torn? Jag gav barnen ett val att säga ja eller nej. Barnen blev först överraskade för trots att vi jobbar i förskolan så är det inte ofta barnen får bestämma sådant. Detta ledde till att barnen kom och bad mig ta kort på dem när de gjort något de var stolta över. Kan du ta kort på min legobil? Jag svarade ja det kan jag men vill inte du prova? Barnen tittade skeptiskt på mig skulle de få ta kort med kameran själva? Ja det fick de vilken stolthet de provade och tog bilder från alla möjliga vinklar och vrår stolta över att klara det själva.

Min kollega var ute med barnen och tittade på snö frost och snökristaller med förstoringsglass hon tog kort på barnen och la in korten i ett bildspel på datorn. Sedan fick barnen titta på det och säga vad de ville om bilderna vilket spelades in med headset och ljudprogram och lades till bildspelet. Barnen tyckte att det var mycket spännande och konstigt att höra sig själva men de var mycket stolta över vad de hade gjort och dokumentationen blev deras egen. Lenz Taguchi uppmanar ju oss pedagoger att våga låta barnen äga sina egna processer och Svenning har fått mig att inse att de även måste få äga rättigheterna till sin dokumentation. Jag uppfattar även att båda författarna eftersträvar att vi pedagoger skall ha en dialog våga ifrågasätta diskutera och reflektera kring hur vi gör och tänker för att vi skall få upp ögonen för vad vi gör hur vi gör och varför. Först då kan en förändring ske.

På planeringen i veckan hade vi många punkter att diskutera och strukturera men mitt i vårt prat om våra barn, hur vi vill utforma vår pedagogiska iljö planering av veckans grupper och aktiviteter stoppade vi oss. Vi kom in på frågan om hur barnen egentligen leker på vår avdelning de bygger och konstruerar legobilar men gömmer sina bilar vaktar olika delar bråkar och förstör för varandra. Legobitarna används som maktmedel och skapar oro osämja och att barnen mår dåligt. Vårt gamla pippihus gick sönder och vi köpte ett nytt så fick de ha båda två att leka med vår tanke var att eftersom det gamla gåttsnder skulle barnen tänka på det och vilja att det nya höll. Men vi fick erkänna för oss själva att vår intention fick motsatt verkan. Eftersom det var mycket som var halvtrasigt blev barnen mindre rädda om det nya. Vi bestämde oss för att ha en raktisk planering vi rensade bort allt på avdelningen som var trasigt och inte gick att reparera. Vi tittade med kritiska ögon på vad vi hade för saker framme och kom snabbt fram till att vi hade så mycket framme att det blev rörigt svårt att se vad man vill leka med osv. Vi bestämde även att allt lego och bilar skulle tas bort. I bilrummet hade några barn börjat att bygga en affär inspirerade av att ha varit med i affären och handlat. Vi har även i samråd med barnens intresse för häxor och att leka resturang bestämt oss för att bygga ett häxcafe. Barnen har intervjuats och fått komma med tankar och ideer om vad de vill ha i cafeet. Sagan om häxan pomperipossa fascinerar barnen och vår koja förvandlades med bruna pappersark till ett pepparkakshus. Pomperiossa har även korvar köttbullar och skinkor på sitt hus tillsammans med barnen letade vi bilder på internet skrev ut laminerade och klistrade på huset.

Vår nya miljö på avdelningen håller på att ta form och det är energigivande och roligt. Vi plockade även fram vilda djur och gjorde en miljö åt dem. I vårt arbetslag är vi noga med att inte plocka bort saker utan att erbjuda nya alternativ och lekmöjligheter för barnen. Häxbrygderna till häxcaféet har också blandats ihop. Jag ser med spänning fram emot barnens reaktioner på måndag och hur vi tillsammans skall få ny inspiration i leken. Avdelningen bredvid blev också inspirerade och gjorde ett slott med rosor på på sin koja dessutom målades torn på fönstren. Deras tema är prinsar och prinsessor. På vår förskola har vi sagor som tema och att ändra miljöerna inomhus är ett steg på vägen.