Det är otroligt spännande att öppna böckerna. När jag läste pedagogisk dokumentation av Lenz Taguchi väcktes en mängd känslor och tankar och ännu fler blev det under läsningen av Svennings Vad berättas om mig. Får barnen vara med och påverka vad som berättas om dem på era förskolor? Lyssnar vi när barnen säger nej? Frågar ni barnen om de vill? För något år sedan började jag fråga barnen får jag ta kort på dig när du har byggt ett så högt torn? Jag gav barnen ett val att säga ja eller nej. Barnen blev först överraskade för trots att vi jobbar i förskolan så är det inte ofta barnen får bestämma sådant. Detta ledde till att barnen kom och bad mig ta kort på dem när de gjort något de var stolta över. Kan du ta kort på min legobil? Jag svarade ja det kan jag men vill inte du prova? Barnen tittade skeptiskt på mig skulle de få ta kort med kameran själva? Ja det fick de vilken stolthet de provade och tog bilder från alla möjliga vinklar och vrår stolta över att klara det själva.

Min kollega var ute med barnen och tittade på snö frost och snökristaller med förstoringsglass hon tog kort på barnen och la in korten i ett bildspel på datorn. Sedan fick barnen titta på det och säga vad de ville om bilderna vilket spelades in med headset och ljudprogram och lades till bildspelet. Barnen tyckte att det var mycket spännande och konstigt att höra sig själva men de var mycket stolta över vad de hade gjort och dokumentationen blev deras egen. Lenz Taguchi uppmanar ju oss pedagoger att våga låta barnen äga sina egna processer och Svenning har fått mig att inse att de även måste få äga rättigheterna till sin dokumentation. Jag uppfattar även att båda författarna eftersträvar att vi pedagoger skall ha en dialog våga ifrågasätta diskutera och reflektera kring hur vi gör och tänker för att vi skall få upp ögonen för vad vi gör hur vi gör och varför. Först då kan en förändring ske.

På planeringen i veckan hade vi många punkter att diskutera och strukturera men mitt i vårt prat om våra barn, hur vi vill utforma vår pedagogiska iljö planering av veckans grupper och aktiviteter stoppade vi oss. Vi kom in på frågan om hur barnen egentligen leker på vår avdelning de bygger och konstruerar legobilar men gömmer sina bilar vaktar olika delar bråkar och förstör för varandra. Legobitarna används som maktmedel och skapar oro osämja och att barnen mår dåligt. Vårt gamla pippihus gick sönder och vi köpte ett nytt så fick de ha båda två att leka med vår tanke var att eftersom det gamla gåttsnder skulle barnen tänka på det och vilja att det nya höll. Men vi fick erkänna för oss själva att vår intention fick motsatt verkan. Eftersom det var mycket som var halvtrasigt blev barnen mindre rädda om det nya. Vi bestämde oss för att ha en raktisk planering vi rensade bort allt på avdelningen som var trasigt och inte gick att reparera. Vi tittade med kritiska ögon på vad vi hade för saker framme och kom snabbt fram till att vi hade så mycket framme att det blev rörigt svårt att se vad man vill leka med osv. Vi bestämde även att allt lego och bilar skulle tas bort. I bilrummet hade några barn börjat att bygga en affär inspirerade av att ha varit med i affären och handlat. Vi har även i samråd med barnens intresse för häxor och att leka resturang bestämt oss för att bygga ett häxcafe. Barnen har intervjuats och fått komma med tankar och ideer om vad de vill ha i cafeet. Sagan om häxan pomperipossa fascinerar barnen och vår koja förvandlades med bruna pappersark till ett pepparkakshus. Pomperiossa har även korvar köttbullar och skinkor på sitt hus tillsammans med barnen letade vi bilder på internet skrev ut laminerade och klistrade på huset.

Vår nya miljö på avdelningen håller på att ta form och det är energigivande och roligt. Vi plockade även fram vilda djur och gjorde en miljö åt dem. I vårt arbetslag är vi noga med att inte plocka bort saker utan att erbjuda nya alternativ och lekmöjligheter för barnen. Häxbrygderna till häxcaféet har också blandats ihop. Jag ser med spänning fram emot barnens reaktioner på måndag och hur vi tillsammans skall få ny inspiration i leken. Avdelningen bredvid blev också inspirerade och gjorde ett slott med rosor på på sin koja dessutom målades torn på fönstren. Deras tema är prinsar och prinsessor. På vår förskola har vi sagor som tema och att ändra miljöerna inomhus är ett steg på vägen.