När kursen började fick jag en chock. Ska vi ha en blogg oj hur gör man då? Jag ringde i lite halvpanik till en kollega som lugnt och tålmodigt berättade hur jag skulle göra. Sagt och gjort det var bara att sätta på datorn söka mig till sidan och vips så hade jag en blogg. Hur gör man när man skriver? Hur ska jag hitta de andras bloggar? vad var mitt lösenord nu igen ( tur att jag känner mig själv så väl att jag har det noga uppskrivet) oj men hur gör man för att skriva en kommentar? Ja frågorna snurrade runt nu några veckor senare så känns det mera självklart och genom att göra, pröva och göra fel känner jag mig nu lite säkrare.
Jag har insett under kursens gång att jag har en inneboende nyfikenhet som vill lära sig hur det fungerar erövra ny teknik nya tankegångar och massor av reflektioner. Jag har inett att jag fått ännu mer drivkraft att driva pedagogiska diskussioner på min arbetsplats. En del kollegor tycker nog att jag blivit ännu jobbigare än innan men hur ska vi kunna drva utvecklingen och kvalitetsarbetet framåt om vi inte har några diskussioner? Många slänger sig gärna med nya och moderna ord men hur många vet innebörden av dem?
Vi har fått en ny läroplan är det inte på tiden att det börjar synas i vår verksamhet?
*haha* åh vad jag skrattade mig igenom detta inlägg =D
SvaraRaderaJag känner igen mig i såå mycket av det du skriver! Blogg va e det typ?! Nog för att jag visste vad det var, men har knappt läst bloggar, endast en kompis blogg hon hade i tre år då hon bodde i Beijing. Jag visste inte hur jag skulle skaffa en, kommentarer kände jag till sen hennes, men hur fasen kan jag tillhöra dem som är blogg intresserade?! Hur följer jag vissa inlägg? Men bitarna föll på plats sakta men säkert, dock massor kvar att lära!
När du sen fortsätter att skriva om drivkraft i att driva pedagogiska diskussioner och hur dina kollegor säkert tycker du är ÄNNU jobbigare *haha* kan inte mer än att känna igen mig. Dock tyckte väl inte ALLA att jag var SKIT-jobbig när jag ville driva igenom allt jag kämpade för innan min föräldraledighet, men tillräckligt många för att det tog som sjutton på krafterna... Tyvärr var det sånt motstånd bland för många att jag aldrig fick uppleva att tex arbeta i mer åldershomogena barngrupper och personalrotation, men det viktigaste var ju att det blev så, men lite synd kan jag känna. Hela omorganisationsarbetet tog dryga 4 år och jag slutade 5 månader innan. Sen fick jag ju uppleva många positiva saker som att barnsynen förändrades väldigt mycket, dörrarna öppnades mellan avdelningarna och vi hjälpte varandra, miljöerna blev betydligt mer anpassade efter barnen och barnen fick mer inflytande i sin vardag. Så jag ska inte bara klaga! =)
Visst blir man frustrerad över att förändringar ska ta så lång tid och energi at bli genomförda. Men jag tror at drivkraften är att vi vill dels se en förändring vi tror å och dels att viär övertygade om att det kommer att gagna barnen. Tänk vilket jobb ni gjort och du var en del i det var stolt över det.
RaderaJag tycker också det hänt mycket eftersom jag aldrig bloggat innan denna kurs. Det är alltid kul att lära sig något. Det är viktigt som du säger att diskussioner förs med arbetslag så att man menar samma sak (ungefär i alla fall) när man använder ord som ped. dokumentation, barnsyn, kunskapssyn, barns perspektiv, barnperspektivet m.m.… Det finns massor.
SvaraRaderaVi får jobba på. Vi kanske bara tror att de andra tycker att vi är jobbiga?… De är säkert jättenyfikna. Vi får säkert ut något bra om vi fortsätter driva på. En förändring måste ju ske om det ska bli någon utveckling.
Ja absolut vi får inte ge oss. Vi måste ju använda vår nya kunskap och få den att synas i vår verksamhet.
Radera